Onödigt nattbabbel...

2009-09-09 @ 01:51:33
Jag vet. Att. Att jag kommer få uppleva det där igen. Men just nu. Just nu. Så känns det så långt borta, så omöjligt och ouppnåeligt. Jag visste så väl att det skulle bli såhär, men jag tog ändå det tunga beslutet att bryta mig ifrån någon som älskade mig. Som verkligen älskade mig. Vet att jag gjorde det rätta innerst inne, jag vet det. Men det är i stunder som detta som det skär något så otroligt. Stunder då man lyssnar på låtar som man lyssnade på när man fortfarande var en del av någon. Låtar som man associerar till precis allt. Hur det var, på gott och ont. Det skär och det skär så jävla mycket för jag vet att om det skulle bli som förr, så skulle jag ändå börja känna mig ensam och eländig. Att inse att det man vill ha inte är bra för en gör inte saken bättre heller.

Egentligen så hatar jag att hålla på och spy ut allt såhär. Och jag vet att varenda jävel kan läsa det. Men det är väl knappast något hemlighet, har gjort såhär så många gånger och många har läst skiten. Men det funkar för mig. Att få skriva av sig och att veta att någon läser det och kanske tänker okej, så är läget för stunden och inget mer med det. Det är inget rop efter sympati och tröst. För imorgon kommer jag har glömt bort hur jag känner nu och allt kommer vara bra. Till nästa gång.

OCH egentligen borde jag inte ens ursäkta mig för att jag skriver hur allt är i stundens hetta. Så. Fuck it.



//Sometimes I feel like I'm a prisoner
I think I'm trapped here for a while yeah yeah
And every breath I fight to take
Is as hard as these four walls I wanna break//

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0