Jag var astrött och mina ögon var i plufsigaste laget, men så blir det om man spenderar en hel natt med att sitta och tycka synd om sig själv och vara allmänt arg på allt.

Vi drog till ett café och vi pratade på som om det inte alls var tre månader sen vi sågs utan som om det var igår och helt plötsligt hade 2 timmar gått. Men det kändes som fem minuter, högst.

Såg att jag vi hade missat en massa samtal från hennes syster som hade fixat att en polare till henne skulle hämta hennes nycklar som Frida råkat ta med sig. Och eftersom att vi hade missat alla de samtalen så hade den där polaren fått stå och vänta ett bra tag. Fridas syster hade tydligen kläckt ur sig en totalknasig nödlögn till varför vi inte kunde ta bussen och lämna nycklarna själva. Nödlögnen var att jag var rullstolsbunden och inte kunde åka buss och att jag inte kunde använda mig av färdtjänsten eller något i den stilen. Jag dog halvt när Frida berättade vad hennes knasiga syster kommit på, hahahaha. Men eftersom att jag ändå skulle följa med så kom Frida på att vi skulle kalla den rullstolsbundne för Anna och att hon väntade på oss någon annanstans medan vi lämnade nyckeln till polaren. Knaaas, hahaha.

Efter det så gick vi runt i en massa affärer och snackade på. Astrevligt och mysigt. Jag blev kär i ett par leopardmönstrade små pumps i mockaliknande tyg. Men de kostade 599:- och jag var inte säker på om jag någonsin skulle våga använda de ens. Så jag skippade de, men ack så fina. Men istället blev det en jacka från Carlings för 299:- som egentligen kostade 1400:-. Ni får se hur den ser ut sen. Inget speciellt, men den var skön och mysig iallafall.

Nu är jag trött och seg, igen. Blev inget i Uppsala ikväll. Krångligheter och jag vill inte utsätta någon för jobbigheter, så jag stannar hemma istället. Kanske åker och hänger med Frida imorgon igen. Måste passa på innan hon drar tillbaka till Oslo ju.