Satte mig sen på snabbussen hemåt. Ågrens smått cyniska ord spelas i öronen och man sitter och grubblar medan man kollar ut genom bussfönstret. Känner den där stickande känslan bakom ögonen, men man blundar bort det som man vet så lätt kan bubbla upp och jag har lyckats trycka undan det på hela kvällen. Kan vara för att jag somnade runt 20 efter att ha ätit och lagt mig i soffan för att kolla på Twilight igen. Tänkte stänga av flera gånger, känns som att jag bara plågar mig själv. Men jag har varken ringt eller skickat något desperat sms idag iallafall. Duktigt.

Det är underligt att så fort man sysselsätter sig med något så försvinner det där värsta. Livet går vidare, with or without you. Komiskt på något sätt. Att saker och ting helt plötsligt har vänt och jag har blivit den desperate och du den med kontrollen. Men jag suckar och försöker att inte tänka på det. Jag suckar och försöker ge dig andrum.

Verkar som att Skins har börjat igen, fast på 5an nu. Bra serie, så den aldrig från början. Kanske borde börja följa den. Hmh.