Feet in the air, head on the ground

2009-06-11 @ 02:26:23
     Skulle vara skönt att gå över till det stadiet där man är helt avtrubbad och inte orkar känna något. Men det kommer väl så småningom. Är trött på att tjata om mig, mig och mig hela tiden. Förlåt mina vänner, men jag vet ändå att ni lyssnar och att jag skulle göra precis samma sak för er. Men jag är så trött, för i princip hela mitt liv har jag varit den som grubblar och analyserar precis allt runtomkring mig. Är trött på att grubbla, inte kunna somna om kvällarna och ha den där ständiga klumpen i magen och halsen som på något sätt aldrig verkar vilja lösas upp.
     Jag vet så jävla väl att det aldrig kommer kunna bli det jag hoppas på, men nog fan så kan man inte släppa den där tanken, tänk om. Tänk om, tänk om, tänk om. Tänk om jag fick en hundring för varje gång den tanken kommer upp i mitt huvud. Då skulle jag ha varit rik för längesen.

     Ska försöka lyda råden och ta en dag i taget. Men om man är som jag och alltid har grubblat det som hänt och det som ska så är det inte så jävla lätt alla gånger. Fast som i ett mönster. Borde, borde jävligt mycket. Borde ta tag i mig själv och styra upp skiten. Pallar inte skaka av hopplöshet längre.
     Önskar att jag kunde sitta hos bästabrudarna och ösa ut all skit. För ni är de enda som kan ta skiten, som förstår skiten, som vet hur skiten känns och hur den ska hanteras mer eller mindre. Om ni inte vet så gör ni erat bästa iallafall och det är det som är så jävla värt.

för inget varar en evighet, jag svär kho / det går inte att fly undan verklighet, det är så
det som går upp, ja det måste komma ner igen / å när det kommer ner, kho, kommer vi le igen
men håll huvet högt kho,  håll huvet högt kho


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0